Skrika efter uppmärksamhet?

En snubbe på IDG vid namn Hans Kullin har tydligen ganska nyligen genomfört sin privata undersökning kallad Bloggsverige för tredje gången. 1000 pers har frågats som antingen har en egen blogg eller läser bloggar. Nu kan man ju inte lita på den där undersökningen till 100 procent. Det känns som att 1000 pers inte kan täcka in alla typer av personer. Men i alla fall, slutsatsen han kom fram till var att de flesta är tonårsbrudar som bloggar om mode (eller vad de tror är mode) och skriver gärna om ”det-här-har-jag-gjort-idag-minut-för-minut”.

Jag känner mig nöjd som inte är en tonårsbrud som bloggar om mode. Hah! Inte tycker jag att jag skriker efter uppmärksamhet heller. Jag får nog med uppmärksamhet ändå. Hah!

Jag läste lite kommentarer kring detta lite varstans och fann att folk tyckte att det mest handlade om att de brudarna skrek efter uppmärksamhet. Ja men vafan. Visst kan väl det stämma men orka bry sig vad dem vill med sitt bloggande? All cred till de bloggare som är duktiga på vad de gör, de förtjänar lätt uppmärksamhet! De som inte är lika duktiga (läs rent utav kassa) har jag inte så mycket för. Någon som vill ge mig en känga? Varsågod.

Bloggandet är ett fenomen i denna fina nutid vi lever i och det kommer väl inte att hålla sig i all evighet. Det fattar nog vilken retard som helst. Go with the flow! Keep the good blogs coming!

Nog om det, idag har jag slängt ihop designuppgifter som ska redovisas imorrn. Huvva! Det är ett eget typsnitt, framsida och uppslag till dagstidning och även research om ett tilldelat typsnitt. Det är skapligt mycket grejer som ska ordnas med nu. Det är bara att gilla läget som kärringen sa som sket i vasken (?).

Har jag orken kan jag väl dumpa grejer här, men jag tvivlar på att det är någon som vill se vad jag gjort på min blogg. Lär ju visa sig. Annars är jag nöjd själv åtminstone. Det är ju alltid något så här i vintertider.

Kom även på att det var länge sen jag vann något i en tävling. Så kan det ju inte hålla på. Vips, deltagit i 5 tävlingar. Får se om jag vinner något spännande. Det var ju sen jag skrev senast på bloggen jag vann något. Ändring måste ske, nu!

Vafan, nu är det ju mitt i natten igen. Jag fattar inte varför tiden före, runt och efter midnatt går så fort jämt. Gaaaah.Jag avslutar med en lista. Enjoy.

Idag, just nu, har/är jag följande:

1 förkylning
2 blånaglar
3 framsidor till dagstidningen
4 timmars för lite sömn
5 timmar före Dominikanska Republiken
6 snus kvar
7 kg tvätt som ska vikas
8 ton disk att diska
9 hemliga saker att fixa
10 frusna fingrar av att sitta vid datorn

En mer positiv lista kanske kommer nästa gång. Haha.

Snart kommer världens bästa Lisa hem! WHOP WHOP!

Tänk om jag vore en guldfisk

I morgon skulle jag kunna vakna upp som en guldfisk simmandes runt, runt, och fram och tillbaka i min vackra lilla skål. Gärna med ett prydligt litet hus där man som guldfisk kan ta sina välförtjänta powernaps när dom behövs som bäst. Tänk om jag vore en guldfisk i morgon. Då skulle jag ju inte veta om att jag dagen innan var den jag är just nu. Vad lustigt ändå. Alla är säkert bekanta med att guldfiskar inte har det bästa minnet av alla och det är säkert därför de klarar av att simma runt, runt och fram och tillbaka i samma skål dag ut och dag in. Vad hemskt ändå också – att alltid börja en ny dag som om den vore den första någonsin om nu inte minnet tryter ännu fortare hos dessa varelser. Simma in i en kant i skålen, sen över till nästa och bli uttråkad och vips så är minnet borta och glad i hågen simmar man till första kanten igen för att utforska nya områden.

Jag tror inte att jag vill vakna upp som en guldfisk i morgon när jag tänker efter. Nog för att jag är lite glömsk, men det har inte gått till överdrift ännu. Verkligen inte alls till överdrift. Jag vill minnas saker och präglas av mina minnen jag har fått genom mitt liv. Utan minnen är jag inte den jag är. Det spelar ingen roll om det är dåliga eller bra minnen men det jag kommer ihåg är ju saker som etsat sig fast på något vis för att dom har påverkat mig starkt. Det är klart att saker jag gjort idag kommer jag glömma bort, men det är ju för att dom inte påverkat mig tillräckligt mycket.

Nej, jag vill inte vara en guldfisk i morgon men jag tycker fortfarande att det är fina små rackare ändå. Jag vill ha en egen däremot! Ge mig en guldfisk! Jag lovar att ta hand om den och visa att varje nytt minne den får blir lika speciellt som första gången den fick det.

Guldfiskar har tidigare inspirerat mig till att göra denna illustration som var med i Kårsetten #1-07. Bjussar på den också så här mitt i natten, varsågod.

|| Ge mig en guldfisk

Snoozeskadad

Den snubben eller bruden som kom på snoozefunktionen ska antingen hyllas eller skjutas. Jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker. Ända sedan det började implementeras i mobiltelefoner har jag använt mig av det. Det kan vara så jäkla underbart att snooza sig vidare när man har vaknat av att klockan har ringt. Det är så skönt att somna om igen på morgonen, det är verkligen då jag uppskattar att sova. Annars tycker jag faktiskt att det är ganska tråkigt. Visst, det är behövligt men jag skulle lätt hellre vara vaken fler timmar om dygnet.

När jag tänker efter anpassar jag min alarmtid för när jag ska vakna så jag har en snoozemarginal. Detta för att jag ska kunna ligga där och dra mig ett tag innan jag måste kliva ur sängen. Så var det ju inte alls för några år sen när jag hade mycket lättare att gå ur sängen. Det är ju snoozefunktionen som rubbat min sömn! Varför kan jag inte bara gå upp på en gång numera? Jag har blivit skadad.

Det går exakt 9 minuter mellan varje alarm när jag snoozar och jag brukar behöva minst 2-3, nästan 4 på morgonen för att ens ha en sportslig chans att ta mig upp. Många, många gånger brukar det balla ur fullständigt och jag snoozar mig igenom alla perioder tills funktionen lägger av. Det tar 7 alarm, 6 snooze och exakt 54 minuter innan min telefon kommit fram till att nu borde jag ha vaknat och stigit upp. Lik förbannat kan jag ändå skita i att gå upp efter dessa 54 minuter och fortsätta halvsova ett tag till. Bara för att jag vill.

Jag kan vara väldigt bestämd innan jag går och lägger mig – att nu jävlar ska jag gå upp tidigt så jag slipper stressa på morgonen och allt det där man får göra i all hast istället.

Jag är ingen morgonmänniska någonstans. Jag är snoozeskadad. Det är ingen bra kombination och det därför jag inte kan bestämma mig för om han eller hon som uppfann snooze ska hyllas eller dräpas.

Bestämde mig åter igen för en plan nu när jag snart ska gå upp igen för att se om mitt duggapluggande ger något resultat. Upp i tid, äta frukost, åka till skolan med tidsmarginal, ta en kaffe och gå igenom det sista innan pennan ska glöda över pappret.

Det kommer bli intressant att se om jag klarar detta, inte sant?

Alla vill ha en egen longboard

Varför är det alltid så att allt roligt som går att hitta på internet dyker upp mitt i nätterna? På dagarna tycker jag bara att det blir en massa slösurfande utan någon egentlig mening. Nu i natt har jag åter igen fått ett ryck och kollat upp en massa om longboards. Jag har velat ha en sån i över två år nu men aldrig fått tummen ur och köpt mig en, jag fattar ärligt talat inte varför. Snart ligger det ju massa snö på marken också men jag överväger starkt att inhandla en nästa vecka ändå. Lite åktid det här året måste det ju ändå återstå!

Longboard, varför då? Det undrar du säkert som läser. Det enkla svaret på detta är för att det känns coolt. Skateboard är inte min grej, jag gillar inlines men vill glida runt på en bräda också och då passar detta perfekt för mig känner jag. Genom att skriva det här blir det en slags övertygelse till mig själv att ta tag i saken och fixa en egen! Alla vill ju ha en egen longboard, varför skulle man inte?

Jag fastnade för den här longboarden som hade ett överkomligt pris för en nybörjare som mig. Lönn med screentryck är det också, vilken grej liksom.

Kuni är till dig som är flärd med att köpa din första longboard.
Den är speciellt anpassad till nybörjaren.

Det är dags för mig att inse att åka på saker är skiten och detta är första steget. Funderar starkt på att börja åka utför i vinter också. Något måste jag ju uppskatta med kylan och all jävla snö!

Nej nej nej, inget mera plockgodis för mig

När ska jag ta och inse att jag egentligen inte tycker om att köpa plockgodis? Kan det vara så himla svårt?

Idag slängde jag ner en blandad kompott med plockgodis i en blå liten påse när jag stressade igenom affären precis innan de skulle stänga. Det såg ju så inbjudande åt på något märkligt vis med alla glader färger som är överallt som suger in en att köpa, köpa och köpa godis. Visst, tänkte jag, det blir säkert trevligt senare på kvällen att snaska lite godis i soffan. Självklart undvek jag vissa konstiga sorter, ibland förstår jag inte hur tillverkarna tänker när de tar fram godis. Jag skulle ju lätt kunna komma på mycket roligare saker än det där! Då är jag ändå ingen expert inom området ska erkännas. Jag undvek även att plocka godis från de lägsta behållarna, vem vet hur många små snorungar som har varit där och pillat med sina fingrar som inte ens deras mammor eller pappor vill veta vart dem varit.

Godis i papper är nyckeln i plockgodisdjungeln för att vara på den säkra sidan, tänk på det. Det är ett väldigt hett tips för att slippa snorungebakterier. Nu ska jag ju inte dra alla snorungar över en kam och påstå att alla är där och pillar. Det finns ju säkert massa andra typer som får för sig att slicka och bita i massa godisar och sen lägga tillbaka dem. Varför nu någon skulle göra det är ett mysterium men jag är övertygad om att så är fallet. Det är i alla fall säkert många som hellre nyser mot godishyllan än mot en annan kund om ett akut nystillfälle skulle uppstå. Hålla för med handen går ju inte, man måste ju se lite cool ut när man nyser vet ni väl.

Äh, bakterier får man ju i sig vart man än vänder sig. Det är onödigt att tänka för mycket på det, men ge fan i att bita på naglarna folk! Fundera på den eller googla upp hur mycket bakterier det finns under era naglar.

Det var för inte alltför länge sen det kom en alarmerande artikel i säkert Aftonbladet eller Expressen, eller var det på Nyheterna jag hörde det? Sak samma. Experter hade kommit fram till att kemiska färgämnen i godis kan vara farligt för barn. Vilken nyhet! Det kan väl vilken idiot som helst räkna ut med röven att det kan vara! Tur att man inte är barn då längre säger jag bara. Jag får fortsätta äta kemiska färgämnen, vilken lycka.

Nu sitter jag här mitt i natten igen och min påse med plockgodis är fortfarande så gott som full. Jag har bara tagit några enstaka bitar och inser att ännu en gång kommer detta godis stå kvar tills någon kommer på besök och vill äta upp det.

Djungel-Ola tar det tillbaka

Det är fyra år sen började jag på en kurs kallad Computer Generated Imaging för jag ville lära mig mer om 3D-modellerande. Detta för att jag var helt säker på att jag ville bli spelgrafiker just då. Det visade sig att 3D inte var min grej alls och att jag inte skulle hålla på med sånt, det är 2D som är min skit helt klart. Visst lärde jag mig lite i alla fall, men nu är det så pass länge sen att jag är rätt säker på att alla kunskaper är som bortblåsta. Det bästa med min tid på den kursen var det jag lyckades knåpa ihop som slutprojekt – min animerade kortfilm Djungel-Ola.

Självklart har jag lagt upp den på nätet nu för allmän beskådning. Det är bara konstigt att jag inte gjort det tidigare, och ja jag har en speciell form av humor. Åtminstone har jag det ibland har jag fått för mig.

Kanske ska börja lägga upp mer alster som jag har gjort här, om jag orkar. Min blogg är ju lite av mitt ansikte utåt, från och mot internet. Ja, jag ska fan fixa den där orken så det kommer upp mer saker. Promise.

Jag ser inget! Jag hör inget!

Idag fick jag äntligen boken Best of Konsumbloggen och självklart fastnade jag i den direkt. Läste ut hela på bara någon timme. Det är ju så roligt med alla konstiga människor som gör konstiga saker i matbutiker. Det är lätt för mig att känna igen mig då jag har fått min beskärda del av detta fenomen under mina stunder när jag tidigare jobbat i butik. Kommer nog aldrig sluta att förvånas över hur folk beter sig när de ska handla mat, helt otroligt. Att jag lyckades streckläsa hela boken utan att tröttna måste vara för att det var roligt hela vägen och väldigt mycket lättare att läsa alla roliga inlägg i bokformat istället som publicerats på Konsumbloggen. Min absoluta favorit är helt klart denna:

Dövblind

Kund: Vad kostar dillen?
Anders: Det står där. Pekar på en skylt precis bredvid.
Kund: Jag ser inget!
Anders: 10 kronor.
Kund: Jag hör inget!

Haha, det är roligt.

Det jag däremot inte kan komma fram till är en annan sak som rör den som skriver allting på denna blogg. Jag har hela tiden föreställt mig den personen som en tjej men jag har ingen aning om vart jag fått det ifrån. Skriver personen tjejigt eller vad är det frågan om? Ingenstans kan jag hitta fakta om detta och det kommer säkert få mig att börja slita mig i håret. Personen kan alltså vara en kille! Vilken grej! Vad nu det skulle göra för skillnad har jag inte bestämt mig för ännu.

Över till något annat, något idiotiskt. För den som inte visste det så är det helt värdelöst att göra blåa och vita pappershelikopetrar som man ska slänga ut och mäta tiden det tar för dessa att landa. Jag skiter väl i om det är något test som görs runt om i världen. Hade jag velat klippa och klistra hade jag gått med i någon studiecirkel istället där skapande av färgglada girlanger står på schemat tills man är tillräckligt uppfuckad för att bli inlagd på psyk.

Gunilla och Günther

Tänkte bidra med lite skönsång från förra helgens fest i Soltorgsparken. Ja, vi var där igen! Ha! Titta, lyssna och njut av Sauhkes och Springs stämmor när dom sjunger en bit från Björn Rosenströms låt Gunilla.

Jag slänger med en lookalike som är klockren i mina ögon. Får se om snubben, eller varför inte båda snubbarna, på bilden någonsin hittar hit och kommer med en kommentar. Ha!

Hello Kitty! Hello?

Mycket konstiga saker kan dyka upp vid nattliga promenader. Till exempel i natt satt plötsligt Hello Kitty i en buske och såg lika klatschig ut som vanligt. Varför? Det är det ingen som vet, ingen som vet. Var det Riggen som hade slagit till igen kanske? Det är det nog fanimej ingen som vet heller.

Underhållande och förvånande på samma gång med denna Kitty som säger Hello, som även vägrar svara på tilltal för den delen. Bad, bad Kitty! Får katter ingen uppfostran numera?

Mitt i natten var det ja, tänk på det.

Det bestämmer jag nu

Nu finns det verkligen ingen återvändo – jag ska bort ifrån det här stället! Det enda som håller mig kvar just nu, denna stund, är att jag vill läsa klart min utbildning. Jag har många fina vänner här också helt klart, men förhoppningsvis kommer dom att följa med bort härifrån. Många vänner är redan utspridda runt om i landet. Vilket så klart är synd och ibland tänker jag att det vore jäkligt roligt om alla var på samma ställe, bara för ett litet tag åtminstone. Tyvärr är det nog omöjligt.

Göteborg är staden jag ska till, det finns inget annat just nu, denna stund, som jag är mer säker på än något annat. Det kommer vara den kickstarten jag behöver för att kunna leva ut mitt riktiga liv när studentlivet äntligen tar slut.

För den som missat det så suger det enormt att vara student emellanåt med ångestladdade uppgifter och prestationer som ska klaras i skolan. För att inte tala om ekonomin som egentligen inte ens är någon ekonomi. Måste ta tillfället i akt och verkligen tacka den nya regeringen för den generösa höjningen med 300 kr i månaden vi studenter fick för ett tag sen. Det gör ju verkligen att studenter slipper ha extrajobb – way to go morons! Jag kommer i alla fall gå in med inställningen att jag kommer klara mig galant genom det sista året. Den inställningen har jag alltid så jag oroar mig inte för det åtminstone. Jag vill bara vara klar, nu! Hoppas det här året går fortare än alla andra år.

Tillbaka till det jag först tänkte skriva om – det som ger mig mest ångest. Den här hålan jag bott i runt 3 år snart får mig att må dåligt. Igår gick vi ut på det stället som har högst åldersgräns här. När vi kliver in är det knappt en människa där och klockan är då ändå runt 00:00 och det är en lördag på sommaren. Vad fan gör allt folk som inte är där? Vad fan gör folket som är där? Vad fan gör jag där?

Det satt två äldre snubbar vid ett bord och trummade hårt på bordet till nån gammal rocklåt och såg mest idiotiska ut. När jag trodde att det inte kunde bli värre började dom att spela luftgitarr. Det är alltid folk som ska puttas vart man än vänder sig på dansgolven och ingen visar någon hänsyn över huvud taget. Visst, det får man väl ta om det är trångt kan jag tänka mig. En annan idiot skulle köra sina fula dansmoves på en yta på cirka 2×2 m och dansa in i alla runt omkring sig. Han lyckades, trots detta, att hooka upp med en brud som antagligen inte visste bättre. Det skulle headbangas, studsas runt och se allmänt fåniga ut när Green Day spelades. Varför?

Vänner till mig säger att dom saknar staden när dom inte är här, men så fort dom kommer hit så förstår dom inte varför. Det finns inget vettigt med det här stället och detta ger mig en fruktansvärd mental huvudvärk.

Fuck it, det här året ska gå fort. Det bestämmer jag nu.

Ooh! Lampor!