När ska jag ta och inse att jag egentligen inte tycker om att köpa plockgodis? Kan det vara så himla svårt?

Idag slängde jag ner en blandad kompott med plockgodis i en blå liten påse när jag stressade igenom affären precis innan de skulle stänga. Det såg ju så inbjudande åt på något märkligt vis med alla glader färger som är överallt som suger in en att köpa, köpa och köpa godis. Visst, tänkte jag, det blir säkert trevligt senare på kvällen att snaska lite godis i soffan. Självklart undvek jag vissa konstiga sorter, ibland förstår jag inte hur tillverkarna tänker när de tar fram godis. Jag skulle ju lätt kunna komma på mycket roligare saker än det där! Då är jag ändå ingen expert inom området ska erkännas. Jag undvek även att plocka godis från de lägsta behållarna, vem vet hur många små snorungar som har varit där och pillat med sina fingrar som inte ens deras mammor eller pappor vill veta vart dem varit.

Godis i papper är nyckeln i plockgodisdjungeln för att vara på den säkra sidan, tänk på det. Det är ett väldigt hett tips för att slippa snorungebakterier. Nu ska jag ju inte dra alla snorungar över en kam och påstå att alla är där och pillar. Det finns ju säkert massa andra typer som får för sig att slicka och bita i massa godisar och sen lägga tillbaka dem. Varför nu någon skulle göra det är ett mysterium men jag är övertygad om att så är fallet. Det är i alla fall säkert många som hellre nyser mot godishyllan än mot en annan kund om ett akut nystillfälle skulle uppstå. Hålla för med handen går ju inte, man måste ju se lite cool ut när man nyser vet ni väl.

Äh, bakterier får man ju i sig vart man än vänder sig. Det är onödigt att tänka för mycket på det, men ge fan i att bita på naglarna folk! Fundera på den eller googla upp hur mycket bakterier det finns under era naglar.

Det var för inte alltför länge sen det kom en alarmerande artikel i säkert Aftonbladet eller Expressen, eller var det på Nyheterna jag hörde det? Sak samma. Experter hade kommit fram till att kemiska färgämnen i godis kan vara farligt för barn. Vilken nyhet! Det kan väl vilken idiot som helst räkna ut med röven att det kan vara! Tur att man inte är barn då längre säger jag bara. Jag får fortsätta äta kemiska färgämnen, vilken lycka.

Nu sitter jag här mitt i natten igen och min påse med plockgodis är fortfarande så gott som full. Jag har bara tagit några enstaka bitar och inser att ännu en gång kommer detta godis stå kvar tills någon kommer på besök och vill äta upp det.