Spjutspetskompetens

Smaka på ordet spjutspetskompetens en liten stund, okej? Bra, då går jag och gör något annat en liten stund tills du är klar.

Klar? Inte? Då går jag väl iväg igen då. Smaka ordentligt nu på ordet! Så svårt ska det inte vara för fasiken.

Klar nu då? Bra! Då kör vi.

Det har kommit att handla om just spjutspetskompetens alltmer på senaste tid för min egen del. Det gäller för var och en att inse att de kan lyfta sig själva och inse att var och en har något som de kan bli riktigt jävla bra på rent ut sagt. Något som du har som ingen annan kan göra bättre helt enkelt.

Ta dig en funderare, bestäm dig och kör hårt! Lalla inte runt som vilken tomte som helst. Lalla runt klarar alla av att göra.

Jag tänker ta det steget längre och ta fram spjutspetskompetenser inom flera områden. Så är det bara. Det kommer ordna sig och jag är inte orolig. Är du? Sluta med det.

Snart ska jag vifta med det där Amex Guldkortet som om det inte betydde ett smack. Vilket det faktiskt inte gör heller, men för vissa kanske? Haha. Guld liksom, pfft.

Vi ses där framme! Med våra spjutspetskompetenser.

Skrika efter uppmärksamhet?

En snubbe på IDG vid namn Hans Kullin har tydligen ganska nyligen genomfört sin privata undersökning kallad Bloggsverige för tredje gången. 1000 pers har frågats som antingen har en egen blogg eller läser bloggar. Nu kan man ju inte lita på den där undersökningen till 100 procent. Det känns som att 1000 pers inte kan täcka in alla typer av personer. Men i alla fall, slutsatsen han kom fram till var att de flesta är tonårsbrudar som bloggar om mode (eller vad de tror är mode) och skriver gärna om ”det-här-har-jag-gjort-idag-minut-för-minut”.

Jag känner mig nöjd som inte är en tonårsbrud som bloggar om mode. Hah! Inte tycker jag att jag skriker efter uppmärksamhet heller. Jag får nog med uppmärksamhet ändå. Hah!

Jag läste lite kommentarer kring detta lite varstans och fann att folk tyckte att det mest handlade om att de brudarna skrek efter uppmärksamhet. Ja men vafan. Visst kan väl det stämma men orka bry sig vad dem vill med sitt bloggande? All cred till de bloggare som är duktiga på vad de gör, de förtjänar lätt uppmärksamhet! De som inte är lika duktiga (läs rent utav kassa) har jag inte så mycket för. Någon som vill ge mig en känga? Varsågod.

Bloggandet är ett fenomen i denna fina nutid vi lever i och det kommer väl inte att hålla sig i all evighet. Det fattar nog vilken retard som helst. Go with the flow! Keep the good blogs coming!

Nog om det, idag har jag slängt ihop designuppgifter som ska redovisas imorrn. Huvva! Det är ett eget typsnitt, framsida och uppslag till dagstidning och även research om ett tilldelat typsnitt. Det är skapligt mycket grejer som ska ordnas med nu. Det är bara att gilla läget som kärringen sa som sket i vasken (?).

Har jag orken kan jag väl dumpa grejer här, men jag tvivlar på att det är någon som vill se vad jag gjort på min blogg. Lär ju visa sig. Annars är jag nöjd själv åtminstone. Det är ju alltid något så här i vintertider.

Kom även på att det var länge sen jag vann något i en tävling. Så kan det ju inte hålla på. Vips, deltagit i 5 tävlingar. Får se om jag vinner något spännande. Det var ju sen jag skrev senast på bloggen jag vann något. Ändring måste ske, nu!

Vafan, nu är det ju mitt i natten igen. Jag fattar inte varför tiden före, runt och efter midnatt går så fort jämt. Gaaaah.Jag avslutar med en lista. Enjoy.

Idag, just nu, har/är jag följande:

1 förkylning
2 blånaglar
3 framsidor till dagstidningen
4 timmars för lite sömn
5 timmar före Dominikanska Republiken
6 snus kvar
7 kg tvätt som ska vikas
8 ton disk att diska
9 hemliga saker att fixa
10 frusna fingrar av att sitta vid datorn

En mer positiv lista kanske kommer nästa gång. Haha.

Snart kommer världens bästa Lisa hem! WHOP WHOP!

Tack Peter Siepen

Fick ett trevligt uppvaknande i fredags då H&M ringde mig och berättade att jag hade vunnit en outfit från deras senaste gästdesigner Roberto Cavalli. Coolt liksom.

Läste om att det hade blivit ruskigt långa köer i de städer där kläderna såldes. Varför inte bara vinna kläderna istället och slippa köa och gruffas med alla andra? Jag är smart.

Hur jag vann? Jo, jag tävlade via mobilen för ett tag sen och skulle svara på en fråga i stil med ”Vem skulle du ta med dig på en galapremiär?” – självklart valde jag Peter Siepen. Fanns inget annat val. Den mannen är cool. Punkt.

Så tack Peter Siepen för att jag vann en schysst outfit genom att namedroppa dig i en tävling. Nu återstår det bara att verkligen få gå på en galapremiär med honom.

Tack.

Tänk om jag vore en guldfisk

I morgon skulle jag kunna vakna upp som en guldfisk simmandes runt, runt, och fram och tillbaka i min vackra lilla skål. Gärna med ett prydligt litet hus där man som guldfisk kan ta sina välförtjänta powernaps när dom behövs som bäst. Tänk om jag vore en guldfisk i morgon. Då skulle jag ju inte veta om att jag dagen innan var den jag är just nu. Vad lustigt ändå. Alla är säkert bekanta med att guldfiskar inte har det bästa minnet av alla och det är säkert därför de klarar av att simma runt, runt och fram och tillbaka i samma skål dag ut och dag in. Vad hemskt ändå också – att alltid börja en ny dag som om den vore den första någonsin om nu inte minnet tryter ännu fortare hos dessa varelser. Simma in i en kant i skålen, sen över till nästa och bli uttråkad och vips så är minnet borta och glad i hågen simmar man till första kanten igen för att utforska nya områden.

Jag tror inte att jag vill vakna upp som en guldfisk i morgon när jag tänker efter. Nog för att jag är lite glömsk, men det har inte gått till överdrift ännu. Verkligen inte alls till överdrift. Jag vill minnas saker och präglas av mina minnen jag har fått genom mitt liv. Utan minnen är jag inte den jag är. Det spelar ingen roll om det är dåliga eller bra minnen men det jag kommer ihåg är ju saker som etsat sig fast på något vis för att dom har påverkat mig starkt. Det är klart att saker jag gjort idag kommer jag glömma bort, men det är ju för att dom inte påverkat mig tillräckligt mycket.

Nej, jag vill inte vara en guldfisk i morgon men jag tycker fortfarande att det är fina små rackare ändå. Jag vill ha en egen däremot! Ge mig en guldfisk! Jag lovar att ta hand om den och visa att varje nytt minne den får blir lika speciellt som första gången den fick det.

Guldfiskar har tidigare inspirerat mig till att göra denna illustration som var med i Kårsetten #1-07. Bjussar på den också så här mitt i natten, varsågod.

|| Ge mig en guldfisk

Snoozeskadad

Den snubben eller bruden som kom på snoozefunktionen ska antingen hyllas eller skjutas. Jag kan verkligen inte bestämma mig för vad jag tycker. Ända sedan det började implementeras i mobiltelefoner har jag använt mig av det. Det kan vara så jäkla underbart att snooza sig vidare när man har vaknat av att klockan har ringt. Det är så skönt att somna om igen på morgonen, det är verkligen då jag uppskattar att sova. Annars tycker jag faktiskt att det är ganska tråkigt. Visst, det är behövligt men jag skulle lätt hellre vara vaken fler timmar om dygnet.

När jag tänker efter anpassar jag min alarmtid för när jag ska vakna så jag har en snoozemarginal. Detta för att jag ska kunna ligga där och dra mig ett tag innan jag måste kliva ur sängen. Så var det ju inte alls för några år sen när jag hade mycket lättare att gå ur sängen. Det är ju snoozefunktionen som rubbat min sömn! Varför kan jag inte bara gå upp på en gång numera? Jag har blivit skadad.

Det går exakt 9 minuter mellan varje alarm när jag snoozar och jag brukar behöva minst 2-3, nästan 4 på morgonen för att ens ha en sportslig chans att ta mig upp. Många, många gånger brukar det balla ur fullständigt och jag snoozar mig igenom alla perioder tills funktionen lägger av. Det tar 7 alarm, 6 snooze och exakt 54 minuter innan min telefon kommit fram till att nu borde jag ha vaknat och stigit upp. Lik förbannat kan jag ändå skita i att gå upp efter dessa 54 minuter och fortsätta halvsova ett tag till. Bara för att jag vill.

Jag kan vara väldigt bestämd innan jag går och lägger mig – att nu jävlar ska jag gå upp tidigt så jag slipper stressa på morgonen och allt det där man får göra i all hast istället.

Jag är ingen morgonmänniska någonstans. Jag är snoozeskadad. Det är ingen bra kombination och det därför jag inte kan bestämma mig för om han eller hon som uppfann snooze ska hyllas eller dräpas.

Bestämde mig åter igen för en plan nu när jag snart ska gå upp igen för att se om mitt duggapluggande ger något resultat. Upp i tid, äta frukost, åka till skolan med tidsmarginal, ta en kaffe och gå igenom det sista innan pennan ska glöda över pappret.

Det kommer bli intressant att se om jag klarar detta, inte sant?

Alla vill ha en egen longboard

Varför är det alltid så att allt roligt som går att hitta på internet dyker upp mitt i nätterna? På dagarna tycker jag bara att det blir en massa slösurfande utan någon egentlig mening. Nu i natt har jag åter igen fått ett ryck och kollat upp en massa om longboards. Jag har velat ha en sån i över två år nu men aldrig fått tummen ur och köpt mig en, jag fattar ärligt talat inte varför. Snart ligger det ju massa snö på marken också men jag överväger starkt att inhandla en nästa vecka ändå. Lite åktid det här året måste det ju ändå återstå!

Longboard, varför då? Det undrar du säkert som läser. Det enkla svaret på detta är för att det känns coolt. Skateboard är inte min grej, jag gillar inlines men vill glida runt på en bräda också och då passar detta perfekt för mig känner jag. Genom att skriva det här blir det en slags övertygelse till mig själv att ta tag i saken och fixa en egen! Alla vill ju ha en egen longboard, varför skulle man inte?

Jag fastnade för den här longboarden som hade ett överkomligt pris för en nybörjare som mig. Lönn med screentryck är det också, vilken grej liksom.

Kuni är till dig som är flärd med att köpa din första longboard.
Den är speciellt anpassad till nybörjaren.

Det är dags för mig att inse att åka på saker är skiten och detta är första steget. Funderar starkt på att börja åka utför i vinter också. Något måste jag ju uppskatta med kylan och all jävla snö!

Jag är visst 24,39 år gammal

Ramlade in på www.threadless.com idag igen och jävlar vad kul det är att kolla runt där, t-shirtfreak som jag ändå är. Deras koncept går ut på att folk får lägga upp sina egna designs och användarna får rösta fram vilka som blir tryckta. Ibland är det koncepttävlingar och ibland inte, jag gillar ändå att bara kolla runt på alla grymma t-shirtar som finns där. Vissa är äckligt snygga, ja verkligen. När det trillar in lite stålars ska jag köpa lite t-shirtar där och sponsra lite designers. Ja, det är nämligen så att har man en vinnande design så kan man få en del av vinsten om ens t-shirt säljs. Klockrent.

Mitt mål under den nästkommande tiden blir att spåna på en t-shirtdesign som jag ska lägga upp där. Jag bara måste! Det är viktigt!

Tills jag kommer på ett bidrag till Threadless ska jag och Resto fixa med t-shirten till vårt programs 25-årsjubileum som äger rum snart, så ett t-shirttryck där jag är med och bestämmer kommer verkligen gå till tryck, ha! Vi har redan våra planer på hur den ska utformas, det kommer bli riktigt bra. Sen ska vi ju bara trycka alla 200-300 t-shirtar själva på en screentryckpress också, men vafan, det löser sig. Jag är inte den som är den och det är fanimej inte min kompanjon heller hoppas jag.

Jag fick även reda på via min profil där att jag tydligen är exakt 24,39 år gammal just nu när detta skrivs. Se på fan alltså.

Jag hoppas verkligen att den här t-shirten går till tryck, jag måste ha den, den är galet rolig. All cred till Monkey III som står för designen, rösta!

Nej nej nej, inget mera plockgodis för mig

När ska jag ta och inse att jag egentligen inte tycker om att köpa plockgodis? Kan det vara så himla svårt?

Idag slängde jag ner en blandad kompott med plockgodis i en blå liten påse när jag stressade igenom affären precis innan de skulle stänga. Det såg ju så inbjudande åt på något märkligt vis med alla glader färger som är överallt som suger in en att köpa, köpa och köpa godis. Visst, tänkte jag, det blir säkert trevligt senare på kvällen att snaska lite godis i soffan. Självklart undvek jag vissa konstiga sorter, ibland förstår jag inte hur tillverkarna tänker när de tar fram godis. Jag skulle ju lätt kunna komma på mycket roligare saker än det där! Då är jag ändå ingen expert inom området ska erkännas. Jag undvek även att plocka godis från de lägsta behållarna, vem vet hur många små snorungar som har varit där och pillat med sina fingrar som inte ens deras mammor eller pappor vill veta vart dem varit.

Godis i papper är nyckeln i plockgodisdjungeln för att vara på den säkra sidan, tänk på det. Det är ett väldigt hett tips för att slippa snorungebakterier. Nu ska jag ju inte dra alla snorungar över en kam och påstå att alla är där och pillar. Det finns ju säkert massa andra typer som får för sig att slicka och bita i massa godisar och sen lägga tillbaka dem. Varför nu någon skulle göra det är ett mysterium men jag är övertygad om att så är fallet. Det är i alla fall säkert många som hellre nyser mot godishyllan än mot en annan kund om ett akut nystillfälle skulle uppstå. Hålla för med handen går ju inte, man måste ju se lite cool ut när man nyser vet ni väl.

Äh, bakterier får man ju i sig vart man än vänder sig. Det är onödigt att tänka för mycket på det, men ge fan i att bita på naglarna folk! Fundera på den eller googla upp hur mycket bakterier det finns under era naglar.

Det var för inte alltför länge sen det kom en alarmerande artikel i säkert Aftonbladet eller Expressen, eller var det på Nyheterna jag hörde det? Sak samma. Experter hade kommit fram till att kemiska färgämnen i godis kan vara farligt för barn. Vilken nyhet! Det kan väl vilken idiot som helst räkna ut med röven att det kan vara! Tur att man inte är barn då längre säger jag bara. Jag får fortsätta äta kemiska färgämnen, vilken lycka.

Nu sitter jag här mitt i natten igen och min påse med plockgodis är fortfarande så gott som full. Jag har bara tagit några enstaka bitar och inser att ännu en gång kommer detta godis stå kvar tills någon kommer på besök och vill äta upp det.

Djungel-Ola tar det tillbaka

Det är fyra år sen började jag på en kurs kallad Computer Generated Imaging för jag ville lära mig mer om 3D-modellerande. Detta för att jag var helt säker på att jag ville bli spelgrafiker just då. Det visade sig att 3D inte var min grej alls och att jag inte skulle hålla på med sånt, det är 2D som är min skit helt klart. Visst lärde jag mig lite i alla fall, men nu är det så pass länge sen att jag är rätt säker på att alla kunskaper är som bortblåsta. Det bästa med min tid på den kursen var det jag lyckades knåpa ihop som slutprojekt – min animerade kortfilm Djungel-Ola.

Självklart har jag lagt upp den på nätet nu för allmän beskådning. Det är bara konstigt att jag inte gjort det tidigare, och ja jag har en speciell form av humor. Åtminstone har jag det ibland har jag fått för mig.

Kanske ska börja lägga upp mer alster som jag har gjort här, om jag orkar. Min blogg är ju lite av mitt ansikte utåt, från och mot internet. Ja, jag ska fan fixa den där orken så det kommer upp mer saker. Promise.

Jag ser inget! Jag hör inget!

Idag fick jag äntligen boken Best of Konsumbloggen och självklart fastnade jag i den direkt. Läste ut hela på bara någon timme. Det är ju så roligt med alla konstiga människor som gör konstiga saker i matbutiker. Det är lätt för mig att känna igen mig då jag har fått min beskärda del av detta fenomen under mina stunder när jag tidigare jobbat i butik. Kommer nog aldrig sluta att förvånas över hur folk beter sig när de ska handla mat, helt otroligt. Att jag lyckades streckläsa hela boken utan att tröttna måste vara för att det var roligt hela vägen och väldigt mycket lättare att läsa alla roliga inlägg i bokformat istället som publicerats på Konsumbloggen. Min absoluta favorit är helt klart denna:

Dövblind

Kund: Vad kostar dillen?
Anders: Det står där. Pekar på en skylt precis bredvid.
Kund: Jag ser inget!
Anders: 10 kronor.
Kund: Jag hör inget!

Haha, det är roligt.

Det jag däremot inte kan komma fram till är en annan sak som rör den som skriver allting på denna blogg. Jag har hela tiden föreställt mig den personen som en tjej men jag har ingen aning om vart jag fått det ifrån. Skriver personen tjejigt eller vad är det frågan om? Ingenstans kan jag hitta fakta om detta och det kommer säkert få mig att börja slita mig i håret. Personen kan alltså vara en kille! Vilken grej! Vad nu det skulle göra för skillnad har jag inte bestämt mig för ännu.

Över till något annat, något idiotiskt. För den som inte visste det så är det helt värdelöst att göra blåa och vita pappershelikopetrar som man ska slänga ut och mäta tiden det tar för dessa att landa. Jag skiter väl i om det är något test som görs runt om i världen. Hade jag velat klippa och klistra hade jag gått med i någon studiecirkel istället där skapande av färgglada girlanger står på schemat tills man är tillräckligt uppfuckad för att bli inlagd på psyk.